Bruno K Öijer

En av landets stora samtidsdiktare är också en av våra mest magnetiska scengestalter. Bruno K. Öijer har den sällsynta förmågan att läsa sin lyrik publikt utan att någonsin hemfalla åt estradpoesins ofta manierade tonfall.

Under strålkastarljuset är Öijer ett med sina texter. Det flyter fram med rytmiska fraseringar och ett inlevelsefullt kroppsspråk, för att efter varje dikt avsluta med ett "yeah!" eller "all right".

I Bruno K Öijers publik finns såväl punkare med ölmage i urtvättade Asta Kask-tröjor som kulturtanter i lilabågade glasögon. Och alla däremellan.

Bruno K. Öijer är en av Sveriges mest firade poeter, ingen annan lyckas att i så hög grad entusiasmera såväl läsare och kritiker som scenpublik. Men han kommer för den skull aldrig att bli en del av det etablissemang han så ivrigt hatar. Hans dikter är beat och rock´n´roll, punk i begreppets mest ursprungliga bemärkelse.

Sedan debuten 1973 har Bruno K. Öijer hållit sin position som en alla outsiders skyddshelgon. Historierna och anekdoterna om mannen bakom de svarta solglasögonen är många. Som när han 1976 för diktsamlingen "c/o Night" tilldelades ett stipendium på 6000 kronor och bestämde sig för att i stället för att snällt motta sina pengar växla in 4000 i enkronor och kasta ut dem på T-Centralen i Stockholm under rusningstid. Den resterande summan tänkte han festa upp, men glömde pengarna i en telefonkiosk.

Hösten 2008, med i samband med att boken "Svart som silver" publicerades, gav Bruno K Öijer sig ut på turné. En makalös succé där han bland annat lyckades fylla Södra Teatern i Stockholm gång på gång, med flera extrainsatta föreställningar som följd. Boken nominerades till Augustpriset.

Foto: Karl-Fredrik von Hausswolff